Trevliga dagar med Realisten i Stockholm

Det blev en trevlig utflykt till Stockholm. Tyvärr kunde inte syster yster följa med pga strängeligen beordrad vila av förlossningsläkaren eftersom hon natten till fredag hade ett litet fint värkarbete som tur var kunde avstyras med en tablett. Fet har varit lugnt sedan dess. Problemet var då att vi nu hade en biljett att kränga med mycket kort varsel.
Jag gjorde flertalet försök se nedan:
1. Ringde Snokis som tvärr skulle jobba,
2. Tingeling hade ingen barnvakt.
3. Johanna skulle vara barnvakt (men inte till Tingelings barn)
4. Elisabet var inte anträffbar på någon linje.
5. Lollo hade teaterbiljett.
6. Tjejen bredvid mig på bussen var upptagen på kvällen.
7. Den vänliga receptionisten på Pensionatet svarade att hon bodde i Norrtälje?
8. Jag lämnade in biljetten till kassan på Folkoperan och hoppades på tur att få den såld men tyvärr, stol 38 på rad 2 stod tom...

Men jag tycker att det var ett tappert försök!

Helgen kan sammanfattas som följer: Bra lunch, god fika, mat, underbar föreställning, godis, säng, dusch, usel frukost på Pensionatet, bra frukost på fiket, underlig resa hem. Trevligt resesällskap av Realisten.

Det är en spännande upplevelse att åka med buss. Återkommer i frågan.

I går firade vi födelsedag igen!

Grattis till lill-plutten som blev 3 år.

(bilden är förra årets 6-årstårta men den såg i princip lika dan ut =)

Vi ska försöka fira födelsedag idag...

Grattis vår stora kille som blir 7 år!

Detta är en sorgens dag.

I morse kl 05 dog pappa i sviterna efter en stroke. Han försämrades snabbt under söndagseftermiddagen för att senare under kvällen försvinna längre och längre ifån oss. Det river och sliter i hjärtat. Jag har inte fler ord förutom att vila i frid pappa och jag hoppas att du får återse en hel del bekanta i Nagijala.

6 dagar har gått...

...sedan livet hastigt for in på ett nytt stickspår. Från att ha varit en entusiastisk gymnast på strokerehab for jag över till att bli anhörig till en människa med Stroke. Livet går vidare men hur? Jag kan bara sammanfatta allt med: trött... Jag skulle kunna sova i ett dygn för det är skitjobbigt att gå och undra hur lång tid kommer det här att ta men det vet jag ju redan svaret på för det har jag själv så många gånger gett. Man vet aldrig hur snabbt funktioner återvänder och vad som blir kvarstående. Kämpa på pappa.

Det blir inte mycket skrivande här just nu.

Jag är helt slutkörd, ska lägga mig nu.

Nu ska det ut...

...vårt fina pepparkakshus.