6 dagar har gått...

...sedan livet hastigt for in på ett nytt stickspår. Från att ha varit en entusiastisk gymnast på strokerehab for jag över till att bli anhörig till en människa med Stroke. Livet går vidare men hur? Jag kan bara sammanfatta allt med: trött... Jag skulle kunna sova i ett dygn för det är skitjobbigt att gå och undra hur lång tid kommer det här att ta men det vet jag ju redan svaret på för det har jag själv så många gånger gett. Man vet aldrig hur snabbt funktioner återvänder och vad som blir kvarstående. Kämpa på pappa.